Gilla henne eller hata henne var det omöjligt att ignorera Greta Thunberg. Den svenska tonåringen (hon är nu 21) sprack upp på världsscenen 2018 som ledare för dramatisk klimataktivism. “Hur vågar du!” krävde hon av Förenta Nationerna vid dess världshögkvarter i New York. “Du har stulit mina drömmar och min barndom”, sa hon.
I vilken utsträckning det kan vara sant är naturligtvis en fråga om gissningar, men Thunberg fick verkligen världens uppmärksamhet. Hon verkade vara den naturliga ledaren för seriösa klimatåtgärder bland den yngre generationen.
Allt förändrades efter den 7 oktober 2023, när Greta fann en viktigare orsak – för henne, det vill säga – hat mot Israel. Så beslutsam var hon att försöka förstöra den judiska staten att hon reste till den svenska staden Malmö för att delta i massdemonstrationer som krävde att en ung israelisk sångare skulle förbjudas att delta i den årliga Eurovision song contest. Fröken Thunberg insisterade på att hennes röst skulle höras i opposition till den israeliska sångerskan, men hon förblev tyst när Hizbollah-raketer satte eld på tusentals hektar i norra Israel. För första gången var miljön mindre viktig för Greta än världspolitiken. “Hur vågar du”, verkligen.
Det är svårt att se vart Greta tar vägen härifrån. Varje framtida försök av henne att utöva ledarskap för miljörörelsen kommer att mötas av tjut av många som antingen stöder Israel, är neutrala till det eller bara i första hand är oroade över världsmiljön.
Detta är inte nödvändigtvis goda nyheter för oss andra. Som det nyligen genomförda parlamentsvalet visar är många européer trötta på den gröna agendan. Med stigande kostnader och en känsla av att bördorna för att bekämpa klimatförändringar delas oproportionerligt mycket, kämpar miljöaktivister nu mot en backgarde för att upprätthålla farten i kampen mot klimatförändringarna. En sak som folk tydligt har insett är att miljöfrågor och energiomställning är svåra ämnen. De lämpar sig inte för förenklade svar eller pittige slogans.
Tragedin här är att Greta Thunberg, när hon mognade och lärde sig, verkade vara en naturlig ledare för den gröna rörelsen. Som vuxen kunde hon ha lett rörelsen för att bekämpa klimatförändringar som skapats av människor från en mer utbildad och praktisk synvinkel. Greta kunde ha varit talesman för rörelsen när den försöker driva världen framåt och utbilda den om de kompromisser som behövs och de prioriteringar som vi måste följa för att besegra klimatförändringarna, eller åtminstone lära oss att leva med dem.
Den möjligheten verkar avlägsen nu. Av vilken anledning som helst anslöt sig Thunberg till den intersektionalitet som på något sätt hävdar att det inte går att gå vidare miljömässigt utan palestinskt oberoende, möjligen på den judiska statens bekostnad. Eftersom palestinierna inte har några verkliga erfarenheter av miljöförvaltning var det svårt att förstå sambandet. Så är dock begreppet intersektionalitet.
Greta Thunberg har utan tvekan förminskat vad som varit hennes livsverk genom att överlämna sina miljömässiga bona fides till anti-israelisk intersektionalitet. Vi kommer alla att bli fattigare för det.
